Stina och Göran Ryman
Stina och Göran Ryman                                                                     Foto: Klaus Nylund

Ett 75-tal medlemmar i Aktiva Seniorer Falun lyssnade en eftermiddag till STINA OCH GÖRAN RYMAN som berättade om sina resor. Vi fick höra hur det hela började för detta par. Stina arbetade inom tandvården och Göran i skogen. De var intresserade av foto och film och Göran jagade i skogarna där de bor. 2001 överfölls Göran av en björn och blev mycket illa skadad. Överlevde efter att ha blivit sydd med 80 stygn. 

Stor förvåning i publiken när Göran sedan berättar att den första resan gick till Alaska för att se mycket björn! Detta lät otroligt efter vad han varit med om. Det visade sig att han mötte filmaren Stefan Quinth, som tyckte att när han nu haft så nära kontakt med björn han borde komma med till Kodiakön i Alaska och se alla björnarna där. Så blev det alltså och vi fick se filmen Göran tog som visar många brunbjörnar i närbild. Publiken applåderade entusiastiskt. Helt otroligt!

Efter några år erbjöd så Stefan Q dem att följa med på en resa till Siri Lanka för att bl a besöka ormfolket. Dessa bor långt inne i djungeln. Stina och Göran filmade och fotograferade. Efter 8 år var det dags igen att besöka Siri Lanka och vi fick se flera filmer som visade hur folket levde där. Glada och förnöjda människor trots att de inte har så mycket med våra mått mätt. Trafiken var enorm och lätt att krocka på vägarna. Många dödsfall sker där också.

Vi fick levande beskrivningar av besöken i olika naturreservat (nationalparker) med alla vilda djur. Stina påpekade att det plötsligt blir kolsvart ute kl 18.00 och hon som gammal orienterare hade pannlampan med sig och den kom väl till pass när hon skulle kolla om det fanns småkryp i bädden. Vid något tillfälle fick vi se bild på hur hela bädden var full med myror! Myggnät var viktigt vid sovdags.

I Siri Lanka lever det s k ormfolket, som ursprungligen kommer från Indien. De åker runt och visar sina ormar och hjälper också befolkningen att hålla skördarna fria från skadedjur, även inomhus släpps ormarna lös för detta ändamål. Boaorm, skallerorm och andra hanterades enkelt. Vi i publiken rös.

De hade mycket kontakt med elefanter. Märkligt att se djuren rulla sig i lera och sedan gnugga sig mot bilen Stina och Göran färdades i. Det var bara att vänta tills elefanterna var klara med det de gjorde. Kohägern är elefanternas följeslagare som bekvämt kunde stå på elefantryggen och avvakta något att äta.

Stina förklarade att man måste ha respekt för elefanterna. När de slår med öronen - då är det inte bra! Skorpioner var obehagliga, men ormar har de numera vant sig vid försäkrade Stina!

Man klarade sig förvånansvärt bra från sjukdomar, men ibland var det svårt att acceptera mat som bjöds, t ex när en get hade slaktats till deras ära under mycket ohygieniska förhållanden. Tandborstar var en fin gåva att dela ut, men alla förstod inte vad dessa skulle användas till. Man använde pinnar till tandrengöring.

Den avslutande filmen beskrev en dramatisk räddningsaktion av en elefantunge som ramlat ner i en brunn. Elefantmamma vägrade flytta sig från brunnen så att räddningsmanskapet skulle kunna komma fram med grävskopan. Men efter att ha tillfälligt bedövat henne så kunde man få upp ungen efter att ha grävt upp brunnsringen. Ungen hoppade upp och sprangtill sin mamma efter att länge ha skrikit nere i hålet. Allt mycket fint filmat av Stina. Applåderna var långa.